confessionsthoughtsandlove

I mitt liv har det funnits två perioder som jag har befunnit mig i den s k singelkarusellen. Jag är mitt i en av perioderna nu, eller egentligen vet jag inte när den här perioden kommer att sluta. Ni vet när man kliver ur en relation, lite vilse, ledsen och ute på nya äventyr. Ofta blir det sociala livet mer intensivt, när man är singel. Man möter nya människor, uppvaktas, uppvaktar, en dejt där och en dejt där, sms från olika och nattliga samtal. Även om många saker är smickrande, så kan man bli så matt av alla intryck och olika kontakter. Vad är känslor och inte känslor? När är man redo att gå vidare i relationer? Min första singelkarusell var min första sommar som 18-åring. Jag levde i en rätt dålig relation, med mitt livs första kärlek. Relationen var så skör på slutet att jag hade lämnat den mentalt långt innan. Vilket slutade med att jag var ute länge på nätterna och en kväll hade han packat. Jag var så vilsen i en relationen, så jag visste inte hur man var ledsen. Den sommaren kan jag sammanfatta i; jobb, sol, vin, vänner, fest och nya partners. Redan första kvällen han lämnade mig, så träffade jag en kille som blev en mycket stormig sommardejt. En dag några år senare vaknade jag och var så mätt på tillfälliga relationer och en känsla sa mig, att jag äntligen hade hittat mig själv. Under flera år levde jag sedan för jobbet, träningen och mina vänner. Jag saknade helt ärligt inte en partner, som många normalt gör. "Du mår bäst när du tar hand om dig själv och gör saker som Du tycker om". Jag hade fortfarande några relationer, men jag blev aldrig kär och alldeles för många hjärtan sårades. När jag mådde som allra bäst och livet var underbart och jag hade precis hämtat en hundvalp, så dök det upp en man som förändrade mina känslor. Det är över 1 1/2 år sedan. Jag trodde till för ett par månader sedan att han var mannen i mitt liv. Så nu sitter jag här, snart 25 år och kom för någon månad sedan på att jag åter lever i singelkarusellen och just nu, så känns det som om jag kommer att leva så ett tag. Jag har fortfarande inte släppt taget, försöker släppa in andra, hittar köttsliga objekt och vet att egentligen bör jag låta ALLA män vara nu ett tag. Det är där jag är nu. Följ med på mina dagar. Ibland är det så mycket tankar. Singelkarusellen.