confessionsthoughtsandlove

För någon dag sedan skämtade jag och min väninna om vem som kunde komma först in på 90-talet. Nu är hon född -78 och jag -85, så lite mer okej är det väl för mig. Eller?! Jag har knappt träffat någon som är minst två år äldre än mig, men efter att ha jobbat tre dagar med världens sötaste och charmigaste "småkillar", så funderar man ju på hur det vore att ha dessa som byten. En av killarna har jobbat så bra i helgen och han har verkligen imponerat på mig hela tiden. Det finns inte många i hans ålder som är så drivande. I dag frågade jag hur gammal han var. Höll på att ramla baklänges när han sa att han var född -92, han hade väl åtminstone kunnat vara 20! När vi senare satt och fikade kom han in och frågade varför jag hade undrat hur gammal han var. "Vill du veta det helt ärligt?" svarade jag honom och det ville han. "För att du är så himla söt och är så duktig", men jag sa även att han är alldeles för ung för mig. Varav han frågade hur gammal jag var. "Det är ju bara sju år" sa han och flinade och gick därifrån. Innan jag gick hem pratade vi och han tyckte att det var tråkigt att jag inte skulle jobba mer. Så nu är min fråga, ska jag kliva in på 90-talet och få lite ungt mys?! Då blir jag den första in på 90-talet i min vänskapskrets.